Författare: Aventyrsgymnasiet

Nu är sommaren här och svemester gäller. Vad passar då bättre än lite social distansering ute på något enskilt skär?

Utan tvekan är Sverige ett av värdens finaste land för att paddla havskajak. Mycket tack vare allemansrätten men också för det klimat vi har.
Paddling kan man göra hela året. Vinter paddling ställer dock högre krav på paddlaren då det kommer till frågor om säkerhet och nedkylning.
Under juni-agusti kan stort sett vem som helst testa på att paddla ut.
Det ända vi rekommenderar är att du besöker en godkänd kanot uthyrare som ger dig bra utrustning och viktig information om farleder och övriga tips.

Våra Äventyrseleverna får all nödvändig kunskap som dom  behöver för att själva eller med en mindre grupp ta sig säkert ut på öppet vatten.
De flesta av våra elever når ända fram till Svenska kanotförbundets cert
”Havskajakledare 1”  Sen är det upp till dom att fortsätta att träna på paddelteknik och bra orienteringskunskaper vid dålig sikt.
Kunskapen omfattar också beslutet att INTE gå ut, exemplevis om vinden slår om när man ligger långt ute i ytterskärgården. Precis som på fjället så kanske man måste ligga väderfast några dagar.
Som vanlig turist kan det vara svårt att känna till alla regler vad som gäller med allemansrätten, fågelskydd, farled och varför man ska ha med en flottör och pump med sig ut.  Då kan det vara smart att hyra en guide  som gör turen både bättre och säkrare.

Äventyrsgymnasiet besöker varje år Västkusten med våra avgångselever. Det är också här alla kunskaper sätts på prov.
När dom klarat grön nivå på paddelpasset så får dom en pedagogisk kurs av någon av kanotförbundets huvudinstruktörer. Därefter kan dom med gott omdöme börja guida själv.
Kom ihåg att i dessa digitala tider så kan aldrig en bok eller online kurs kompensera en bra praktisk kurs men jag kan rekommenderar lite egen läsning innan du ger dig ut själv.
Kajakhandboken från Calzo förlag. Omfattande men lättläst!
Övriga tips.
1. Värm upp innan. Det är lätt att dra på sig onödiga skador
2. Stretcha efter. Iallafall om du vill fortsätta paddla dagen efter.
3. Klä dig efter vattentemperaturen
4. Lär dig självräddning på lugnt vatten, sen träna på turbulent vatten
(Det är ju ofta då det skiter sig)
5. Använd gärna roder eller skeddar, men lär dig paddla utan dessa
6. Som vanligt är sällskap alltid bäst, socialt och säkrare!
7. Alltid flytväst, visselpipa och solkräm!
(Om inte havet dränker dig direkt kommer alltid hudcancern vara en lurande fara)

Dennis Franzén
Instruktör & Examinator på Forskajak, Havskajak och Candensare
Licensierad Forsränningutbildare (transportstyrelsen)
Hedersmedlem i klubben ”Våga vägra roder”

Eftermiddag 28 maj. Året 1995.  Fjorton personer står klara för att testa årets första forsränningstur. Stämningen är god.  Aktiviteten och det nystartade företaget kommer bli ett lyft i den lilla byn. 
…Några timmar senare har 8 personer drunknat!

Varje år dör personer i friluftsaktiviteter. Det kan vara en klättrare som satt en dålig säkring. En skidskoåkare som gick genom isen eller en downhill cyklist som var lite utanför sin comfortzon.  Vid alla tillfällen är det en tragedi för anhöriga, vänner och den gemenskap som finns inom sporten.
När den första chocken lagt sig kommer frågan ”Vad gick fel?”
Om svaren är tveksamma så kommer följd frågorna  ”Kunde olyckan undvikits?”  ”Vems är felet?”
Jag minns forsränningolyckan mycket väl. Några år tidigare hade  jag själv utbildad mig som forsränningsstyrman.
Vi körde gladeligen ner skolklasser i stora gummibåtar utan varken våtdräkter, kastlina eller dräneringshål. 
Sakta men säkert blev jag varse om risker vi inte hade  tänkt på.
Det var efter en räddningskurs i Norge (Swift water rescue technican)
och några incidenter med gäster. Samt en och annan toktur med kollegorna
Som jag  började tänka om…

Om du som privatperson väljer att soloisklättra Njupeskär innebär det egentligen bara en fara för dig själv. Ramlar du så dör du. End of story!
Men är det en grupp så kommer alltid ansvarsfrågan upp.
Jag minns också samtalet jag hade med ett annat forsränningsföretag strax innan olyckan där jag påpekade att alla Forsränningsföretag i Norge har våtdräkter på sina gäster. Svaret var självklart för honom: ”Det förstår du väl att vi har inte råd att köpa in våtdräkter till alla gäster!”
Idag skulle nog inte många Svenska Forsrännings företag köra utan våtdräkt men åker du över till Finland så är det lite si och så med. Varför är det så?
Det enkla svaret är att det har inte ”skitigt sig tillräckligt”

När Norge startade sin forsränning  så tog dom rekommendationer och expertis  från USA.
Amerikanarna hade under lång tid experimenterat, testat. Gjort sina ”fuckups” och dragit lärdomar utav dessa.
Sverige ( Iallafall de flesta) valde att  ”Vi kör lite som vi själva känner…”
Att glömma packa fikat eller inte tagit med pumpen är misstag som är irriterande där och då…men ingen dör eller skadas utav det.
Men om 8 personer dör på en tur så är det oftast någon som gjort något fel!
När det skiter sig så rejält så kommer oftast staten in och kollar och styr up.
Det är framförallt här dokumentationen är bra att ha. Bedriver man systematiskt säkerhetsarbete och kan visa upp det så står man oftast starkare vid en tvist.

Så länge branscher är självreglerande och inga olyckor/incidenter inträffar så får man som regel fortsätta. Men dör tillräckligt många så blir det konsekvenser. I fallet med Forsränningsolyckan så blev resultatet ett tydligare regelverk med krav på utbildning och tillstånd. Över 20 företag stängde ner sin forsränningsverksamhet. Orsak? Troligtvis en kombination av ekonomi och  kanske insikt om den egna kompetensen.
Hur gick det med guiderna?
Dom blev dömda i Hovrätten till  ”Vårdslöshet i sjötrafik och vållande till annans död”
Påföljden blev villkorligt och dagsböter.
Det är lätt att peka finger i efterhand. Men handen på hjärtat så kunde olyckan lika gärna hänt mig.

För er som bedriver all form av guidning. Oavsett om du är skidlärare och  väljer att ta med kidsen på lite offpist. Eller om lokal Friluftsfrämjandet vill att du anordnar en kajaktur. Så har du skyldighet att göra aktiviteten så säker som möjlig. Komihåg att det finns  ingen ting som heter ”På egen risk” om det är en anordnad, arrangerad eller tillrättalagd aktivitet!
Med det sagt så ska man inte sluta ta risker. Men man behöver inte testa en ny linje i forsen bara för att man själv tycker standardturen börjar bli tråkig.
Eller köra offpist i Chockenrännan med Askeklubben för att man själv har lite puderlängtan…

Om du vill vara seriös guide
Börja med att…
1) Kolla om företaget har en säkerhetsplan, en manual, en policy. Läs på!
Ta reda på vad som är okej och inte okej. Våga fråga om det är något som är oklart eller du inte håller med om!
2) Försäkra dig om att aktiviteten håller ”Bransch norm”.
Oftast inte längre än några google sök bort…
Alltså inte läge att börja säkra med bungee lina och bedriva ”prova på klättring”.
3) Att utrustningen håller ”Bransch norm”.
Köp inga uppblåsbara flytvästar från ett nedläggningshotat flygbolag och använda som billiga lavinsäckar.

4) Att tydliga/uppenbara risker identifieras och åtgärdas. Om du ska guida på ett Isbjörnssafari  företag på Svalbard som har en säkerhetsplan som beskriver ett eventuellt  närkontaktsmöte med bamsefar med åtgärden ”Spring och göm dig!!!” så skulle jag nog påstå att dom är oseriösa!

5) Ha koll på yttre faktorer. Vind, kyla, vattennivå, snöfall, åskväder och mörker! Alla dessa kan påverka aktiviteten. Att arrangera HLR kurs kan vara ganska ofarligt
…Men i dessa tider kan det ge fängelse upp till 6 månader! (Återigen ett Covid-19 skämt för er som är trögtänkta!)
6) Försäkra dig om att företaget/föreningen du jobbar på har en gällande försäkring. Framför allt ska det finnas Rättskydd. Det är oftast det rättsliga efterspelet som kan knäcka dig ekonomiskt. Även om du INTE gjort något fel!
7) Framförallt var ödmjuk mot dig själv och dina kunskaper. Har du verkligen gjort rätt bedömning på denna sluttning. Lavinprognosen säger en 2:a…
men vad säger magen?
Det börjar blåsa upp…prognosen är osäker. Du ska precis börja överfarten från Svartlingen till Södra Väderöarna…Är kajakgruppen klara för detta?
Kan jag verkligen hantera 5 panikslagna äventyrselever på drift mot Danmark?
Dessa frågor ställer jag mig varje dag. Gör du?

I dessa Corona tider när man ska fokusera på ”här och nu” kan det vara skönt att jobba på som vanligt.  Skolan ska stänga lokalerna men undervisningen ska fortsätta. Jag möter tre ungdomar från äventyrsettan som är på väg hem och hinner ta ett fysiskt möte innan den digital värden tar över…

Det är Ludvig Reinsson från Väddö, Norrtälje. Simon Schmutz, Leksand och Maja Unger från Sågmyra. En ganska typisk geografisk spridning bland våra elever. Men vad har fört dom hit till Älvdalen? Hur har dom hittat  oss bland Sveriges 1300 skolenheter och varför ville dom gå Äventyrsgymnasiet?
Svaren börjar vi känna igen. ”Verkade kul” ”Hade ingen aning men ville inte sitta stilla” ”Vill ha tre roliga år…”
Enkla reflektioner som man kan förvänta sig av en 16-17 åring
Samma svar blir det när jag frågar om kommande praktik.
Jobb i skidanläggning kanske en cykelbutik…Det är väl okej. Hit kommer ni med största sannolikhet… men var tog drömmarna vägen?
Min son på 7 år har målbilden klar…Redbull sponsrad cyklist!
Här snackar vi drömmar!

…Men så blixtrar det till i ögonen på Simon
”Jo, men äventyrsfotograf. Alltså jag har rest mycket men jag vill se mer,  jag vill se… ALLT! Typ jobba med GoPro, hänga med och lära sig från proffsen..”
Nu blixtrar även jag till. Efter 25år i äventyrsbranschen så vet jag att inget är omöjligt. Det är bara vi själva som sätter gränserna. Men det är kanske för att jag är 70-talist. Äventyrlig och ambitiös!
Enligt forskningen så är 00-talisterna eller generationen Z, som dessa elever tillhör, mer lika 20-talisterna. Alltså folk som levde för 100 år sedan.
Fokus på den tiden var på ”Bra utbildning, skaffa jobb, hus och familj.”
Så fort som möjligt. Absolut inget fel i det och vi ska hellre inte fördjupa oss i olika värderingar utan fortsätter på vårt spår.

Varför jag ”blixtrar till” är för att nu börjar svaren gå från enkla och onyanserade till utförliga och balanserade. När vi går vidare med frågor som
Hur är livet på internatet? Vad dom gör på fritiden?  Vilka dom umgås med och hur mycket verkligenheten stämmer från broschyrerna?
Så börja en tydlig nyanserad bild målas upp.
”Det var bättre i början när det var tydlig regler, nu är det ingen som exempelvis städar…”
”Just nu gör vi typ inget, går ner på Konsum och bara väntar på våren”
Men vid varje kommentar så har dom själva bra kommentarer på varför det är så som det är. Livet på äventyrsgymnasiet är inte alltid ett Instamomnet
(Men oftast!)  Det finns roliga och tråkiga saker. Högskoleförberedande och yrkesförberedande går hand i hand med uppdraget att skapa goda samhällsmedborgare! Ibland är det puder och solsken, andra dagar regn och chipsfrossa.

Våra elever i årskurs 1 har snart gått 8 månader i skolan och få hoppar av.
Om dom har valt rätt vet ingen, Det kan inte ens framtiden utvisa.
Det finns inga parallella universum där Ludvig kan jämföra sig om han valt ekonomisk inriktning. Eller om Maja  kanske fortsätt inom längdskidåkningen och kom in på något  idrottsgymnasium? Spelar ingen roll, Det blir bra ändå!
Livet är i rörelse och det är kanske inte skidlärare, klätterinstruktör eller cykelguide som du ska jobba som tills du tar pension…
Men det kan vara en bra start på ett äventyrligt liv?

Men vilka tips ger dessa kloka individer till framtidens äventyrselever?
Ja, viljan att vara ute måste finnas. Att sitta hemma och spela ”Resident Evil2″  hela dagarna funkar inte…eller tja, om nu Coronavirus muterar till T-virus…så kanske dessa skills är bra?… Huga!

” Var Modig. Våga gå utanför din comfortzone. Du behöver inte kunna allt.
Du måste bara vilja att våga!”
”Ta ansvar! Ta hand om dig själv, sköta om och hantera utrustning vi har tillgång till, Hjälp andra!
”Var Positiv! Även om du inte gillar det vi sysslar med just nu, sprid inte negativ energi!”

Ja, vad säger man? Kunde inte sagt det bättre själv.

Välkommen till Äventyrsgymnasiet!

p.s
Ansökningarn  inför höstterminen fortsätter strömma in. Om du står i ett svårt val, Tveka inte kontakta oss

Få saker är så mysigt som att krypa in i en egen byggd snögrotta.
Helt vindstilla, inte speciellt kallt och tyst…Om man inte har en snarkande granne!

Varje år arrangerar årskurs 3 på Äventyrsgymnasiet en Vinterfjälltur för Idre/Särnas grundskoleelever.  Året innan lär dom sig själva hur och var man bygger.  Vintersäker har vi redan skrivit om (Mars 2019) så nu lite om förberedelserna.
Först får eleverna de teoretiska bitarna som omfattar olika konstruktioner, grävteknik, storlekar och allmän säkerhet.
Bitar som oftast ”faller på plats” först när dom väl kommit ut till övningsområdet.
Det finns många olika namn och konstruktioner för en snögrotta. Allt ifrån en nödbivack som inte bör ta mer än 15 minuter att gräva till en mer stationär Quinze som man bör beräkna 4-5 timmar för att färdigställa.

En av de vanligaste frågorna är om det är säkert att sova i snögrotta och svaret är som vanligt, Ja, om du gör rätt!
Det finns vissa regler som man kan tumma på och andra inte.
1. Undvik större hängdrivor där man kan utlösa en lavin, Annars är små, branta drivor bra. Detta för att man inte behöver skyffla undan snön.
Se till att inte ha för mycket snö ovanför dig. 50-80cm i tak/vägg höjd funkar bra.
2.  Försök att få den jämn och valv formad. 3-4 personer är en bra storlek. Då blir det inte hellre så hög luftfuktighet, vilket vi inte vill ha!
Man vill ha några minusgrader i bivacken för torrast möjliga miljö.
3. Se alltid till att ha bra ventilation (helst 2 små hål), Under natten kan du säkerställa det genom att låta ett mindre stearinljus/gravlykta brinna. slocknar det så kan det vara av syrebrist.
4. Bästa är att koka mat utanför…Men är det storm, så går det bra, se bara till att…Ja just det. Ha bra ventilation.

När man gräver så kommer man snart att bli varm. Speciellt när du kommer in en bit. Är ni flera? Kör då korta grävintervaller men undvik att bli svettiga.
Viktigt är också att det ska vara ståhöjd. På så sätt kan ni gräva ergonomiskt och spara ryggen.
Sonda alltid snön först så ni vet att ni får tillräckligt stor grotta. 3 meter rakt in och rakt ner ger goda marginaler…sondar man flera ställen så känner man också var snön är bäst, Ska vara ganska lätt att skjuta in sonden. Är det hårt, så kan det bli väldigt jobbigt att gräva just där!

En bivack kan vara intakt hela vintern. Jag har hittat gamla bivacker som man enkelt kan gräva ut, Samma sak om taket börjar ”Bångna” alltså börjar sjunka ihop. Gräv ur och gör den valvformad igen. Oftast har ny snö skapat nya lager ovanför. Samma anledning bör man undvika att göra nr 1 & 2 i sovbivacken
Detta gör man enklast utanför…Undvik dock att gå ut i kallingarna och trampa snett…tumla nedför en snösluttning. Brukar vara ganska kallt

Eller vad säger du Melker Freed???

Sov gott och se upp för Big foot
Dennis

Några extra tips

1. Varm, Torr, mätt och nykissad garanterar en god natt sömn
2. Ha alltid Spade och vinterskorna närmaste till hands
3. Sover ni med Magister Henrik?…gå ut och gräv en nödbivack istället;-)

”Var ska vi etablera oss? I Stockholm? Kanske Göteborg eller vad med Malmö? Frågade dom Norska ägarna för i Høyt&Lavt sin nya kollega när det blivit klart att dom skulle etablera sig i Sverige. Svaret var inte riktigt vad dom vänta sig…
”Rättvik!”

Att det nu blev Rättvik kanske inte var en slump. Sommarturismen är redan etablerad och grundare av detta nya område, Robin Ambell är född och uppväxt i Rättvik.  Hemlängtan kan komma när man får egen familj.
Men att starta upp ett nytt företag och koncept kräver god kunskap och en passion för det man bedriver.
Robin har en ganska typisk ”Äventyrsuppväxt”  Efter examen från  en Vildmarksguideutbildning i Åre -08. Testade han på olika jobb som blandannat forsrännare, skidpatrull och på olika fjällanläggningar innan han hamnade i Oslo säsongen 2011. Det var här han kom i kontakt med ”Klätterpark”

En produkt som verkligen passade för alla. 6 år blev det i Oslo, där Robin blev driftchef för anläggningen och började samla på sig den kunskap och erfarenhet för att ”ta nästa steg”. Starta eget!
Norsk ägda Høyt&Lavt hade länge funderat på att etablera sig i Sverige och nu med en samarbetspartners som Robin kände dom att tiden var mogen.
Företaget har totalt 15 parker i Norge. Anläggningarna finns bland annat i Oslo, Bergen, Trondheim, Trysil. Men den största finns i Vestfold (Som är  till och med mindre än Rättvik)

Att satsningen i Rättvik blev lyckad är redan ett faktum.  7000 kunder och ett positivt rykte som sprider sig som en löpeld Siljans bygden. Etableringen i Sverige fortsätter,  Robin berättar om Karlstad som öppnar sin park nu till sommaren och utan att röja några affärshemligheter så kan vi säga som så att det kommer inte inte sluta här 😉

”Om det blir en regnig eller fin sommar är ju en del av spelets regler” Berättar Robin vidare när jag frågar honom om vilka utmaningar som han har mött på. Att få rätt personal på plats, kan vara en av de viktigaste utmaningarna. ”Personal är ju företagets ansikte ut till kund och dom måste kunna möta 4 åringar som ska hantera en karbin större än dom själva samtidigt som dom ska i nästa stund möta en svensexa med byggnadsarbetare”

Det är tydligt att Robin lägger tyngd på de ”mjuka delarna” Alltså hur man är som person och att man kan prata med och inför grupp. En av Robin anställda är endast 16 år och även om han inte får vara uppe och ”plocka ner” gäster så är han så duktig på att peppa gästen att klara klättra ner själv om banan blir för utmanande.

En annan av Robins anställda är Äventyrsgymnasiet tidigare elev Jim Sörling från NB16Ä.  Robin förklarar att Jim var ”Mitt i prick” Sjukvårdskunskaper, C2 certifikat och  god klättervanan. tillsammans med en storportion charm.
Vidare rekommenderar Robin våra elever att ”suga åt sig” så mycket kunskap som möjligt när dom är ute på sina praktiker.
”Kundhantering, arbetsmoral är några av sakerna som man verkligen får träna på när man är ute i det verkliga livet”

Kloka ord från en klok man!
//Dennis Franzén

p.s
Robin & hans sambo Matilda har båda jobbat för magister D som äventyrsguider på Nordäventyr AB.
Trevligare och sympatiska människor får man leta länge efter. Men oftast är det just det.
Det att vara trevlig som är nyckeln till framgång…

…det och hårt jobb!

Snöskoter, Frihet under ansvar!
Älvdalens utbildningscentrum är en av Sveriges många snöskoterutbildare.
Den relativt korta utbildningen försöker vi fylla ut med så mycket viktig kunskap som möjligt. Inte bara regler och lagar utan också  sunda värderingar och ”skotervett”

I snart 20 år har det varit krav på förareutbildning på snöskoter. Trots detta ser  vi forfarande en lite klick skoteråkare som bryter mot dom mest uppenbara reglerna. För skogs och jordbruksägare kan detta medföra stora ekonomiska förluster och i slutändan göra att skoter restriktionerna  blir ännu stramare.
En ny terrängkörningslag beräknas träda i kraft 1 juli 2022.  Tiden får utvisa hur bra skoteråkare sköter sig.

Maskinerna har blivit mycket bättre rent miljömässigt med tanke på renare och tystare 4taktare. Men man kan också fråga sig om man behöver 165 hästkrafter och 4445mm drivbandslängd om man bor i Värmland???
Mycket handlar också om att visa hänsyn och förstå att snöskoter kan provocera. Att som fiskare sitta och höra hur en ettrig 2 taktare åker här och där och överallt på sjön eller hur en turåkare omöjlig kan ta sig ner en sönderkörd sluttning pågrund av en allt för påkostad högkammares klätteregenskaper.

Missförstå mig inte. Det är kul! Hur kul som helst att friköra i lössnö eller att packa kälken fullt med prylar och göra värsta grillafton ute i nån solgrop
men efter många år som skid/skoteråkare har jag ändå kommit fram till relativt sunda värdering.
Några tips. Det är Du och ingen annan som ansvarar för din åkning. ”Oj, det visst jag inte funkar inte!
Kör inte sönder lössnön i direkt anslutning till en parkering , du som skoteråkare kan på mindre än 10-15 minuter komma till ett område som det tar några timmar för en turåkare eller fiskare att ta sig till.
Respektera skoterlederna och undvik att gena övar sjöar, det kan bli svår för ovana skoteråkare att veta var isen är svag när det finns för många spår.
Kör aldrig över ett längdspår och ifall du måste, se till att hela gruppen kör över på samma ställe.

En skidåkare ska aldrig behöva flytta sig. Markera tydligt genom att sänka hastigheten och kör förbi på den sidan som stressar skidåkaren minst.
Glöm inte att hälsa och var vänlig även om du möter en hårdnackad motståndare utav alla form av motorfordon …På så sätt kan vi alla njuta vinter, snön och naturen även i framtiden.

// Dennis F

Idag har en skidlektion smugit sig in på bloggen. Så lutar er tillbaka, gäspa!
Se lite lagomt intresserade ut…såja, Nu kör vi  😉
Skidåkning har en fantastisk historia och arkeologiska fynd från Kalvträsk i Norrland tyder på att skidor användes långt innan hjulet uppfanns.
(skidan var daterad till 3200 före kristus!)

I dagens prylhysteri är det lätt att gå vilse bland alla nymodigheter som carbonpjäxor, ultra light toppturskidor och skin skidor för Vasaloppet.
Det är bra att påminnas att  ”Särna- Hedlund” körde hem Vasalopps seger 1928 på makalösa tiden 5.33. Detta utan spårmaskin och carbon stavar.

Eller hur Davo Karničar den 7 oktober 2000 gjorde det ”omöjliga” när han skidade ner för Mt Everst…
… han som inte ens hade ”front rocker” eller skidor med ”midja över 80”
Nej. följa gärna med i trendspaningar och diskutera livligt och passionerat om vilken grad din stålkant ska ha men skapa er personliga preferens av vad du gillar. Viktigaste är ändå att vara ute och åka skidor. Så mycket som möjligt!

Låt oss starta med basen
Alla skidor har en glidyta. Själva grund idén är att det ska vara snabbare att ta sig fram än på fötter eller med snöskor.
Vissa skidor har också en fästyta som man variera önskad fäste med
Andra utrustar man med stighudar för att få maximalt fäste uppför.
Alla skidor har också en bindning som kopplar ihop åkaren med skidan. Bindningen kan också vara en säkerhetspryl som har utlösnings funktion och kan erbjuda ”Gå/Åk läge”.
Skidpjäxor ska ge åkaren maximal kontroll av skidan. Utan att behöva amputera tårna pga av dålig blodcirkulation.
I dagens skidvärld är många gränser bortsuddade men vi försöker hålla det enkelt. Det finns tre huvudkategorier skidåkning
Tur. Längd och Alpint…

Tur får väl rätta sig som den minst svåra delen av skidåkning. Här handlar det mest om skidåkning i oprepparerad terräng, gärna på platten men också med inslag av mer eller mindre branta sektioner. Ses ofta i kombination med Pulka, stormkök och fjällräven kläder. Den klassiska turåkningen har börjat komma tillbaka. Mycket tack vare dess enkelhet, man behöver ju bara…snö!

Längd är en växande sport som även större alpina anläggningar numera identifierat som viktig målgrupp. Obligatoriska spårkort ställer krav på anläggningarna att erbjuda välpreparerade maskinspår, både för klassisk och fristil. Längdintresset har ett stort  folkhälsa perspektiv över sig där exempelvis loppen som Vasaloppet erbjuder, ofta är vinterns stora mål.
Men lika ofta kan det vara en vårtur med tillhörande snögrop och apelsin som är aktivitetens mål.

Alpin Det största intresset under vintertid. Anläggningarna erbjuder paket med liftkort och boende som oftast är dyrare än en flygresa till sol&strand. Skidåkningen är djupt rotad i det svenska folkhemmet och än verkar inte intresset avta. Med effektivare snötillverkning och sparad snö.
Tävlar anläggningarna med att öppna nedfarter så tidigt som möjligt på säsongen. Alpina skidåkare har också börjat leta sig bort från liftar och sett att i turåkarens miljö finns också skön åkning. Dessa är oftast intresserade av brantare terräng. Eftersom vår viktigaste målgrupp: Gymnasieelever inte orkar läsa mer om det står ett ord till om längd så fokuserar vi nu på Alpina skidor…

Skidornas uppbyggnad
Det finns specialdesignade skidor som har har sitt tydliga  fokus. Antingen är det snabbast ner utan NÅGRA svängar eller kanske massor av rotationer innan man landar baklänges.
Många söker en skida som ”funkar till allt.” Det närmaste som finns är då en ”All Mountain skida” men även här måste man kompromissa bort egenskaper.
Flex, mått, längd, vikt och design styr alla valet av skida.
Det som har revolutionerat skidbranschen under de sista två decennium är framför allt bättre material. Sen har man experimenterat med design och saker som Carving, Twintip och Rocker har förändrat skidvärlden för alltid.
De senaste åren är det framförallt vikten som gått ner på utrustningen och att företaget Dynafits patent gick ut, vilket möjliggör för andra aktörer att börja skapa  riktiga bra” Kombiprylar”.

Pjäxor & bindningar
Har man väl hittat skidan så måste man välja bindning och pjäxa.
Dessa är viktigt att de är kompatibla med varandra!
En alpin pjäxa med alpinsula passar alla alpina bindningar. (Om nu storleken stämmer).
Alpina pjäxor med ”gåsula” passar många men inte alla bindningar och kan  ger några sämre säkerhet vid utlösning!
Ingen pjäxa utan tech incerts passar med lättvikts bindningar som Dynafit, Plum eller G3.

Bindningen är den produkt som sätter fast pjäxan till skidan.
Vissa bindningar är också en säkerhetsutrustning som bör monteras av  kunnig person:  Korrekt inställd DIN inställning med justeringen av ”förspänningen” kan vara skillnad mellan för tidlig utlösning…öhhh. Eller en livslång korsbands skada!
Annars är is och snö under pjäxan ett återkommande rockie fel.
Det  viktigaste är att komma ihåg är att om man åker med skidor utan skistopper i anläggningar så MÅSTE man använda fångrem!
Detta är krav i anläggningarna och en potentiell livsfara för era medåkare
Rambindningar (alltså topptursbinding för vanliga pjäxor) finns men det är inget som författaren rekommenderar!…Men som ändå funkade om man tittar på puderbilden nedan.

 PJÄXOR
Om det är nåt du ska köpa så är det pjäxor! Skidor går alltid att hyra
(även om skidhyran i Iran hade lite väl dåligt utbud)
Komforten och stabiliteten samt passformen blir bättre och bättre!
Numera erbjuder var och varannan formgjutna pjäxor och då talar dom om
Svårt att ge tips om bra pjäxor. Det har med hur din fot ser ut och vad du prioriterar. Jag skulle tipsa att inte köpa för tajt, styv pjäxa om du ska jobba i skidskola (sett allt för många ”Skidlärarfötter” genom tiderna.)
Men investera i en bättre sula (orginalsulorna är nästan alltid för tunna!)
Eftersom det numera finns riktiga alpinpjäxor med techinsert så skulle jag nog slå ett slag för dessa för den breda publiken! Då har ni iallafall möjligheten att testa topptur! Skötseln här är enkel, men ack så viktig.
*Ta ut innerskon och sulan. Torka under natten.
* Börja skiddagen med en varm pjäxa…hmmm. Mysigt!

8 Heta tips.
* Träna längd. Ger bra kondition och balans. Därmed Basta!
* Köp endast topptursutrustning OM du har pengar…Det blir garanterat dyrare än du räknat med pga av att du måste ha transciever, sond, spade, mm.
* Har du inte ovanstående prylar redan…köp pistskidor, för då har du ändå inget i offpisten att göra!
* Köp nya/begagnade skidor på våren. Sälj dina gamla på vintern!
* På gymet. Träna bål mer än ben. Framgången sitter i en stark kärna!
* Våga prova nya saker. till och med formationsåkning har sin tjusning
(har jag hört 😉
* Släng aldrig ett par ”Vita blixten” Förr eller senare kommer du vilja testa dom och upptäcker nya/gammal skidåkning igen
* Telemark kommer bli pånytt född…snart!

Keep on skiing!
//Dennis

Solen lyser, det är en fantastisk dag. Ni susar fram på era mountainbikes. Plötsligt sker det… kompisen tappar balansen och i ett tvär kast flyger han över styret. Han verkar landa mjukt i blåbärsriset och du utbrister i ett spontant skratt…
” Ha ha, Hur gick det?”
…Han svara inte.
Du springer fram, han ligger helt stilla, hjälmen har spruckit!
Det syns lite blod på pannan… Det går en iskall olustkänsla genom dig.
”Va faan gör jag nu???”

Tillbaka till verkligheten, Det är en gråmulet torsdag i november.
Idag avslutas  tre dagars  kursen som heter just ”Akut omhändertagande i vildmark”. Men det behöver inte vara vildmark, kan vara några kilometer ut i skogen i närområdet, där mobiltäckningen kanske är dålig eller dit du vet att man inte tar sig med bil. 

Kursen ger kunskaper hur man ska och inte ska göra vid olyckor.
Eleverna får veta hur man skapar fria luftvägar, stabilisera nacke, blockvändning, evakuering, stoppa blödning och sekundär bedömning för att nämna några saker.
”Målet med kursen är att hålla ställningarna tills den professionella räddningen tar över” förklarar Matilda Appelgren, en av de tre instruktörer på Adventure medicin . Företaget utbildar också läkare och sjuksyrror till att  jobba på expeditioner, gärna på höghöjd. Något som flera företag börjar jobba med.
Ex, reseföretaget Swett

Vår ambition som yrke och äventyrs skola är att våra elever ska vara  väl förberedda på risk analyser, säkerhetsplaner, ha god kunskap om yttre faktorer och göra ett bra omhändertagande av skador ute på fältet.
När vi ställer frågan till Maja Tesch. AOV-instruktör och sjuksköterska hur eleverna ska vidare efter denna utbildning så är svaret egentligen självklart
”Öva, öva och öva!”
Så är det. Repetition är kunskapens moder. Visst, du kan gå hela livet utan att hamna i ”skarpt läge”. Men OM den dagen kommer, så är iallafall våra elever lite bättre förbereda.

Sjukvårdskurser som vi rekommenderar
 1. Alla borde gå en HLR-kurs, alla borde repetera sin HLR kurs!
2. Välj minst en 3-dagars kurs. Det är så mycket kunskap att det blir svårt att få in bra nivå på kortare tid. Med tre dagar får man en bra grund att stå på och enklare att validera sin kunskaper till andra certifikat, Ex. Fjälledare, Forsränningsguide, mm
Vi rekommenderar framförallt Adventure medicine: AOV-kursen,
SLAO: Första hjälpen i terräng samt Nols/Crossing latituds:  WAFA.
//Dennis Franzén

Det var ett tag sen vi uppdaterade bloggen. Huvudsakligen för att ”ingen” läser bloggen. Jag tänker då på den yngre generationen äventyrare som trots flera påtryckningar inte skummat igenom sajten. Men vi kör på och hoppas att något tips fastnar eller att någon blir inspirerad till att prova något nytt.

Hösten började med ett ”kickoff” till Trysil. Vilket egentligen var ett studiebesök (Läs mer om Trysil bike park i vårt tidigare inlägg)
Trysil levererar! Ingen snack om saken. Här har dom satt standarden och skapat en helt ny produkt som har en enorm potential för barmarks turismen.
Eleverna var iallafall ”supermeganöjda” för att slänga in lite superlativ.

Vi besökte också Idre Fjäll som var en av dom första anläggningarna som satsa på grävda och tillrättalagda cross country leder.
Det finns idag cirka 15 anläggningar i Sverige som har eller ska börja satsa mer mot den tillrättalagda cyklingen.
Bara i Dalarna har ”Biking Dalarna” redovisat ett 20 tal områden som har gemensamt att det är bra skyltat och bra redovisat vilken typ av cykling som gäller. Man kan också ta hjälp av digitala hjälpmedel som trailforks
eller happyride  för att hitta eller lägga till sin favoled.
Det viktigaste är  att visa gott omdöme och respekt för andra nyttjare.
Vi som cyklister måste visa hänsyn och gott omdöme så vi inte blir portade från naturskyddsområden eller privat mark.

Väl hemma påbörjades det mödosamma jobbet att iordningställa vår egen träningsanläggning. Både för cykeltekniken och förståelse hur man bygger cykelstigar. Utan att fördjupa oss i historiken med fäbodstigar och liknande så kan man säga att de byggda banorna startade med downhill cykling.
De första entusiasterna byggde i slutet av -90 talet åt sig själva. Vilket oftast var i den övre svårighetsskalan. Det varierade från svart och dubbelsvart till totalt mörker. Numera bygger de flesta anläggningar cykelparker och stigar där hela familjen ska ha kul. Färgskalan liknar den alpin skidåkning. Där grönt är barn och nybörjare vänligt. Därefter kommer blått, rött och svart i en växande svårighetsgrad.
Förståelsen för flow och säkerheten börjar bli bra.

För oss på äventyrsgymnasiet har vi en kort period att cykla och bygga som mycket vi hinner. Utbildningen är i sin linda och vi lär oss under vägens stigens gång 😉
Men en sak är säker. Cykling kommer att växa som aktivitet
De anläggningar som ligger i framkant och väljer att satsa. Kommer också få ta del av den spinnoff som det genererar:
Friluftslivet är i förändring och med det synen på det.
Här följer några personlig reflektioner och tips för cykel och stigbyggande.

1. Träbroar och ”Northshore” är snyggt men har begränsad livslängd och kan bli super hala på hösten!

2. Köp inte en billig cykel. För 10-15 000:- får du en bra hardtail med bra komponenter. Lägg till 5 000:- så kan du börja leta heldämpat. Om du köper begagnat, ta med polarn som har koll!

3. Lär dig tvätta och sköta om din cykel. Det tjänar du på oavsett om du ska meka själv eller lämna in på service.

4. Kom ihåg att en hjälm skyddar inte knän, armbågar och rygg mot skador.
Cykla efter förmåga och DH-banor med bra skydd!

5. Bygg inte in onödiga risker som ”Gap” Bara onödigt och dumt!!!

6. 27.5″ eller 29″??? Spelar ingen större roll. viktigaste är att du har en bra cykel med bra komponenter till rätt användare område.

7. Hur blir jag en bättre cyklist? Cykla och utmana dig…Hela tiden!